Swedish Lapland - Laponia Worldheritage

I september packade jag min ryggsäck och kameraväska och satte mig på tåget för att göra den långa resan till Abisko längst upp i Lappland. Det blev en mycket lång tågresa som dessutom drabbades av flera timmars försening men till slut så stannande äntligen tåget vid Abisko Turist. Det skulle bli en vecka i Sveriges vackraste landskap, en vandring i fjällvärlden helt på egen hand, tid för mindfullness och avkoppling. Att tillbringa många dagar i bara sitt eget sällskap är ju lite speciellt men allt eftersom dagarna går blir man mer bekväm med det. Bruset försvinner och man börjar bli mer närvarande, lite mer här och nu. Det blir som en slags pilgrimsresa, en retreat. Att få vistas i denna enormt mäktiga och storslagna natur gör något med en, man känner sig lite mer ödmjuk och tacksam över olika saker i livet.
I september brinner fjället när träden står i full höstskrud och kontrasterar mot de blånande bergen som omger landskapet. Det är faktiskt så vackert att man tappar andan...Och ibland glömde jag till och med bort att fotografera för jag bara njöt av naturen och hade fullt upp med att ta in allt det vackra. Jag älskar mötet mellan den intagande, inbjudande och lockande naturen och det i nästa sekund totalt ogästvänliga landskapet som är helt oförutsägbart. En fjällsluttning som ena stunden badar i solsken kan i nästa ögonblick se ut som Modors landskap.
Förutom upplevelsen av norrskenet, Aurora Borealis, var det känslan av att lyckas ta sig upp på fjälltoppen som gav mig störst kraft och tillfredsställelse. Att klättra rakt uppför i 1000 m med inte alltför lätt packning och sedan stå där uppe med en fantastisk utsikt, ja det var en häftig känsla. Också lite ödsligt eftersom inte en själ befann sig där, men det tillförde bara en extra dimension. Man fick liksom lust att skrika högt. För min del blev det en solhälsning och en tacksamhetens tanke. För livet, för allt som jag har, för allt som jag kan företa mig. Det är det ju inte alla förunnat. Jag kommer aldrig att glömma den stunden...
När veckan och mina förpackningar med Pauluns Supergröt var slut var det dags att sätta sig på tåget igen och fara söderut. Med många fantastiska upplevelser och smittad av fjällbacillen igen kommer jag säkert att drömma mig tillbaka till Lappland många gånger...
Tills nästa gång jag åker dit!!

Morningmist at dawn...

Beautiful morning at Torne Träsk

Upcoming...

Lets start the walkabout...

Surrounding by foggy mountains

Colorful

Reflections

September

Colors

Hot hot hot

f

Fjällbjörk

Abisko Canyon

Abisko Canyon

Colors of Swedish Lappland

September colors

Rainbow and clouds

The light...

Lapporten

Modors landscape

Black and white

Time for sunset

Abisko by night

Narvik (Norway) by night

Me and my big adventure!

Aurora Borealis - ett himlafenomen!

Är en vecka i svenska Lappland, närmare bestämt i Abisko bara några mil från riksgränsen. Efter en oändligt lång tågresa genom vårt långa land landade jag på fjällstationen för en veckas rekreation i den vackra naturen. Har valt att åka ensam för att få bara vara några dagar, ensam med mina tankar och upplevelser. Bruset i huvudet minskar för varje dag. Det är en ganska grå och mild vecka i Lappland. Vädret kan ju skifta ganska snabbt i fjällen och det är många fina dagar men nästan varje kväll börjar det regna. Jag hade ju hoppats så mycket på att få uppleva det magiska norrskenet, nordlyset, aurora. Spanar varje kväll på himlen efter ett sken, ett ljus, men det är så många moln i vägen.
Men så plötsligt en kväll är det helt klart ute och förväntningarna stiger! Riggar kameran på stativet, pillar med inställningarna och väntar...Och så helt plötsligt, en ljusbåge stiger över hela himlen och jag har aldrig sett något liknande. Med hjälp av pannlampa och månljus kunde jag ta mig ner till strandkanten av Torne Träsk (glad att jag inte ramlade i mörkret och tappade kameran i backen!) och där började skådespelet!!!
Plötsligt började norrskenet röra på sig och dansa där på himlen och det var så vackert att jag nästan glömde att fotografera... En fullständigt magisk upplevelse!! Det var ett starkt norrsken som varade en lång stund. Blev liggande på marken och bara stirrade upp på himlen för att suga åt mig så mycket jag kunde av mötet med detta sprakande, dansande sken. Kände mig fylld av magi, glädje och något mer som liksom inte går att sätta ord på. Som en andlig upplevelse bortom det mesta...Är så tacksam för att jag fick vara med om detta!!!

Glöm inte att klicka på bilderna så att de förstoras och lämna väldigt gärna ett avtryck här på min sida om du har lust!!!