Prinsessan Vår är här!

Det är något speciellt när de första blåsipporna tittar fram i backarna. De är både starka, modiga och skira på samma gång. Även om det fortfarande är ganska kallt i marken letar de sig trotsigt upp mot det spirande vårljuset. Och jag blir förförd, år efter år. Den vansinnigt vackra blå färgen och de oemotståndliga, ludna små knopparna. Den förtjusande prinsessan som jagar tillbaka Kung Bore till kyligare platser och lyser upp i naturen när vi som bäst behöver det.
Och där ligger jag återigen och krälar med macrot tryckt intill marken i alla möjliga och omöjliga vinklar samtidigt som man tackar Gud för att man är ensam på platsen. Ser nog helt enkelt inte klokt ut!! Sen skyndar man sig hem och tar upp bilderna i datorn för att se om man lyckats fånga skönheten. Ibland blir det bra, ibland mindre bra...Och det förvånar mig inte om jag kommer att ligga där ute i morgon också. Prova ett annat ljus, en annan vitbalans, en annan vinkel. Och så fortsätter det som sagt. År efter år. För Blåsippan är den vackraste blomman jag vet!